Katrineberg och Rock N Roll!

Nu är jag hemma igen!
Vaknade upp i Halland och somnar i gamla degiga Borensberg.
Idag hade vi bara röstlektion och gick igenom alla ev låtar inför vår föreställning "Skit i Normerna, spola traditionerna". Jag lyckades komma 20 minuter försent. Detta trots att jag gjort allt i min makt för att gå upp 3 timmar innan lektionen och äta frukost. Trots att jag gick upp klockan 3 på morgonen och hämtade min mobil som jag glömt kvar i teaterhuset och änvände den för att sätta alarmet på kl 7. Typiskt!
Lyckligtvis så missade jag knappt nått och nu känner jag att sångerna börjar falla på plats. Lite fundersam över Mein Gorilla sången dock. Funderar på att stryka den för att kunna satsa helhjärtat på den i vår istället. Vi får se.

Den här veckan kom min magverk tillbaka på torsdagsmorgonen vilket resulterade i 2 missade lektioner. Slutligen släpade jag mig till den viktiga teaterlektionen. Hade ett allarligt samtal med Anneline om vikten av att vara på lektionerna hur sjuk man än var för att markera sin plats och titta osv. Naturligtvis hade hon rätt. På kvällen var det dags för Strindbergslajv. Jag lyckades glömma bort min onda mage för en stund och koncentrera mig på rollen som drängen Hasse. Det hela var roligt långa stunder men blev lite segt när dansen kom igång. Jag kände ingen danslust o gick mest omkring och kände mig butter(Hasse kände sig butter alltså). Hasses förtryckta sexualitet var något som förbryllade mig mycket. En dräng med rykte om sig att vara en riktigt karlakarl som betäckt hundratals kvinnor var innerst inne en väldigt osäker typ som var tvungen att täcka över d hela genom att agera manligt och smutsigt. Hur stor del av Johan som sken igenom i karaktären låter jag vara osagt.

Under lunchen på Katrineberg idag så kom jag plötsligt på den strålande idén att jag skulle ta ljuden från hörsalsparksspelningen och lägga upp som bootleglåtar på vår myspace-sida. Sagt och gjort. Nu ligger 4 låtar i hyfsad kvalité uppe och för en gångs skulle känner jag att vi har något däruppe som vi kan stå för.

En knapp vecka till genrep och premiär. En del att plugga in. Om 1 ½ månad ska jag vara i Malmö och ta revansch för förra året rabakel(Eget ord för misslyckande). Frågan är bara vilken text jag ska välja först och om den egentligen är så bra osv. Vi får se.

Nee nu måste jag snarka!

Rep och Gardell imorgon!

Rock On!
//Jo

Bomb

När jag åker hem från Katrineberg till Borensberg så kräver det 2 bussresor en tåg resa och en bilresa. Detta kräver en mycket noggran planering och uppmärksamhet för att kunna genomföras. Alla möjliga eventuella riskåtgärder måste finnas i eftertanke. En sak som dock inte fanns med i min riskkalkulering var att hela Göteborgs resecentrum skulle bli tvunget att evakueras pga Bombhot. Detta hände idag.

Jaja nån gång ska man ju vara med om det också.

Nu e jag iaf hemma trött, sliten och förvirrad.

Nästa vecka ska jag vara ljudansvarig för Emelies 20 minuters-program. Jag var skitnervös över att göra bort mig på Rebeckas men d gick bra. Jag känner ändå för att hjälpa till bakom. Det ger en viss känsla av att man trots allt är med och gör något, jaja svårt att förklara. Det känns häftigare än att sitta i publiken iaf(Inte för att d e tråkigt alls men jaja).


Tröööött

//Jo

Musiksmal Och Rubriker

När man frågar någon man inte riktigt känner ”Vad lyssnar du på för musik då”
Så kommer oftast svaret ”Jadu, det är blandat faktist”
Vad folk menar med detta ”Blandat faktist” kan dock skilja sig fruktansvärt mykke.
När jag säger till folk att jag lyssnar på blandad musik så syftar jag på att jag lyssnar på alla sorts musik från Kent till Mozart, från Barnvisor till Refused till Dansbandsmusik till pop osvosv.
Men det har hänt att jag träffat folk som på fullt allvar refererar ”Blandat faktist” till att dom faktist är så enormt öppensinnade att dom kan lyssna på både Dark Tranquality och As i Lay dying utan att skämmas. 2 band som i mina öron låter precis likadant. Annars menar dom ofta att dom lyssnar på precis allt...........Som spelas på Rix Fm mellan klockan 12-18 där dom haft samma låtar i typ 500 år.

Enrique Eglesias o Whitney Houstons låt ”Could i have this kiss forever” var inte ens en hit i sverige utan en rejäl flopp. Men kommersiella radiostationer spelade ändå låten 105 gånger om dygnet och gör så fortfarande såhär 9 år senare. Det är alltså nån liten skit på radiostationen som bestämt vad vi ska uppfatta som klassiska hits fast dom inte alls är det utan vi tvingas istället lyssna på dom tills vi tycker att dom är oförglömmliga hits. Oförglömmliga i den meningen att vi aldrig har fått en chans att glömma dom eftersom att dom spelas på radio jämt och ständigt. Med andra ord kan skivbolag trycka på för att få sina låtar spelade ofta och på så sätt få sina artister till ”Legender”. Ett trick som genomförs gång på gång idag.

Detta på bekostnad av dom riktiga artisterna som gör musik dom vill göra utan att i första hand tänka på hur mycket pengar som ska kunna genereras till deras feta sparkonton som dom sen kan göra av med genom att knarka ner sig på klubbar skaffa 2 barn, visa röven offentligt och göra 200 miljoner skandalaer i världspressen och sen när alla hatar en göra comeback med en ny skiva som säljer som smör. Inte för att låtarna är bra eller minnesvärda utan för att det just är hon. Vi kan köpa skivan och skratta åt henne som ett elakt skämt. För ingen kan vell på allvar vilja lyssna på den där skiten????
Eller e d så att det verkligen finns människor som har längtat efter Britnes nya platta i åratal och bara älskar hennes omixade röst som inte ens låter som hennes egen sångröst som bara hon(hennes producenter, mixare och låtskrivare) kan göra. Finns dom människorna verkligen?

//Johan

Rubriker Och Musiksmak

Det här med att sätta rubriker på inlägg innan man vet vad dom ska handla om e ju ganska dumt. När man sätter sig ner såhär spontant och skriver så vet man ju aldrig vad det hela kommer att resultera i. Men likt förbannat måste man först skriva en rubrik som sedan talar för hela inlägget och representerar det för allmänheten fast det kanske inte alls handlade om det som jag trodde att det skulle handla om innan jag började skriva.

Exempel: Jag ser en skojig rosa ko promenera över vägen. Jag springer genast till min dator för att skriva ner alla uppgifter om känslor, reflektioner och allehanda skryt om hur mykcet denna händelse med den rosa kon har inneburit för min dag och mitt liv i övrigt, men när jag skrivit ett tag så börjar jag plötsligt att tänka på den där rosa kons gröna spenar och asosierar genast fram till slickepinnar och minns plötsligt min barndoms allra första slickepinnar, då märker jag att jag börjar bli lika äckelnostaligsk som gubben i den där pedofilaktiga Werters orginal-reklamen.(Jag har förövrigt ett jättedåligt Faustskämt om Werters orginal som all borde ha kommit på vid det här laget). När jag väl börjat tänka på pedofiler så kommer jag över till massmördare och minns filmen jag såg på youtube för nån timme sedan om cannibalnekropedofilen i USA. USA e ett jävla land. Tankarna styr mig till George Bush och mitt hat växer och hela orginaltanken om den rosa kossan jag såg gå över vägen är helt förstörd för jag kan inte klippa ihop hela tankebanan och säga att det jag ville ha sagt var att George Bush är en stor Rosa kossa för det funkar inte. Rubriken ”Min upplevelse med den rosa kossan” är med andra ord totalt värdelös.

-Men varför byter du bara inte rubrik när du är klar då?

Jo förstår du för att jag har en tendenes att glömma bort rubriken för jag tycker att rubriker är helt värdelösa(Se ovan) men man måste ändå alltid skriva en för att kunna publicera sitt inlägg ut i kosmos. EN jävligt dum regel och vissa sidor har tillome en så störd funktion så att om man råkar trycka på ”Publicera” eller ”spara” utan att man har skrivit en rubrik så försvinner i hela inlägget. Därför tar jag naturligtvis det säkra före det osäkra och skriver in en rubrik om vad jag tror mitt inlägg ska handla om.

hmm.. blev inte så mykke om musiksmak här. Okaj gör ett inlägg till sen.

//Johan