Ibland

Nu för tiden intalar jag mig att jag är mer öppen och vågar prova nya saker o ta mer risker här i livet än jag var/gjorde förut. Men tanken slår mig att det kanske bara är jag som vill visa mig cool o intressanto därför slänger mig ut på saker som jag egentligen inte vet ett skit om. Men egentligen, hur ska man kunna veta?

Jag vill tro att jag är spontan och öppen samtidigt som jag är hemlig och inåtvänd. Det ska kunna funka.

Fasen vad trött man blir.

Försov mig ordentligt i morse o fick en liten utskällning av Elsa o en predikan om att det var många som sökte hit osv. Kände mig som en arrogant lat slarver. Precis allt det där som jag själv föraktar. Måste hitta på nått elchockssystem för att komma upp på morrnarna och framförallt komma ihåg att ställa klockan nästa gång.

Saknar Linköping ibland, med vägarna som jag promenerat på så många gånger i regnet, i natten, på sommaren, i solen, ensam, med dig.

Jag har utvecklat en skum romantisk bild i mitt inre av alla gatorna och vännerna som promenerade där. Hur vi satt på mcdonalds eller ljunkan och diskuterade livet, vännerna och kärleken tillsammans.

Saknar atmosfären...Ibland.


Bubblan på Vessigebro är ju fin den också.
Speciellt om man vill isolera sig från den skrämmande världen utanför.
Kanske ett teaterns Pleasure Island där vi alla till slut förvandlas till åsnor och säljs som slavarbetare till omvärlden.

Min nästa växer av alla lögner jag drar.
Växthuseffekten förstör allt liv oich till sist måste vi kanske alla ljuga för att fåglarna ska ha någonstans att bo på. Våra näsor blir långa som trädgrenar och all förnekelse fortsätter...

Ibland

//Jo