Strömavbrott

Strömavbrott
Strömmar som strömmar genom mig och avbrott som bryter alla av i ett stort
oändligt hav av dig som långsamt strömmar in igenom mig.
Elektroner och joner som strömmar ut i flera miljoner små partiklar av
kärlek som fastnat i nån sladd nånstans, för det fanns ingen chans att du
skulle förlåta mitt svek i vår lek som blev till en eletrisk romans som
ledde ut någon helt annanstans. Till en plats, ett helvetespalats
där jag brottas i strömmar av brott mot dig som jag inbillade mig bara va
någonting som jag sa i brist på nått bra.

Och det e så svårt att säga förlåt för jag vet så väl att du tog det så
hårt. För du är inget batteri som laddas igen.
Du har ingen energi du vill bara gå hem.
Och då först minns jag alla stunder som vi haft med varann, alla svåra
tillfällen när vi slagit oss fram, på vägarna som vi vandrat in och
urkopplade ur varandra.
Allting lyste fast det inte var dag
För du var min sladd och jag var ditt väguttag.

Och jag hoppas att du en dag kan förlåta mig trots alla problem, för vi är
trots allt en del av samma kabelsystem.
Men vår kärlek dog i ett hastigt strömavbrott, alldeles för tidigt och
alldeles för kort.
Och ensam sitter jag kvar och funderar så smått
Hur många förhållanden har Gudrun blåst bort

(Från min föreställning "Du är en regnbåge...Men jag är färgblind")

Skulle vilja sätta upp den igen nån gång...