Hemma och uttråkad

Sitter hemma vid datorn och forskar lite. På lokal tv visas en MMA gala. Märkligt. Vad har det med östergötland att göra? För er som inte vet så är MMA en kampsport där misslyckade boxare, brottare, kickboxare, karateutövare etc samlas och slåss mot varandra i en slags Thunderdome-ring med skrikande publik runtom. Barbariskt kan tyckas. I matchen jag såg nyss så vann en svensk på Teknisk knockout(vilket innebär att domaren stoppar matchen då han anser att den ena fighern är för överlägsen). Motstånderen blev sur på domaren för att han bröt matchen men respekterade ändå domslutet och efteråt så kramades dom och jag tyckte faktist att det såg ut som om svensken gav honom en liten puss på munnen. Hmmm intressant.

Vet inte vafan jag ska göra av mitt liv. Jo jag ska stå på scen, göra film och musik. Men fan varför e det så jävla svårt? Jag vet vad jag kan. Ge mig chansen förihelvete!(Detta är förmodligen det mest skrytsamma jag kommer skriva angående min konst under resten av mitt liv så sug i er nu! I forsättningen kommer jag bara att skriva om hur dålig jag är, jag lovar).

Jag vet inte om jag orkar åka tillbaka till Katrineberg. Alla andra pratar om hur mycket dom saknar det. Jag saknar det inte alls. Inte det sista halvåret iaf. Att gå runt på landsbyggden och inte känna sig trygg, att hela tiden känna sig iaktagen och utittad. Att tvinga tvångsisolera sig själv. Anneline sa att jag hela tiden tycktes vilja vara en outsider som ställde mig utanför med flit och drog en paralell till Lars Noréns nya bok. Det e förmodligen sant. Anneline e bra på att se sånt. Om jag vore rik så skulle jag anställa henne som livscoach. Det e sant. Jag känner mig ensam på Katrineberg. Kanske e det destruktivt, kanske e det bra för mitt lärande och arbete.

Folk jag vet som gått på katrineberg och som det går bra för:

Håkan Bäck: Linköpingsprofil som startat frigruppen Jippi Kulturproduktioner som gör farser, barnmusikaler, och även seriösa pjäser. Det tråkiga med dom är att pga den nuvarande kulturpolitiken så måste dom välja säkra projekt som går med vinst publikmässigt och kan därför inte chansa och göra mer konstnärliga projekt. Har haft honom som regissör i två produktioner.

Magnus Jönsson: Åtvidabergsprofil som sammarbetat en del med Håkan i några farser som jag sett. Är även medlem i Teater Traska som gjorde en imponerande version av "Gökboet" för några år sedan.

Gustav Ekman Mellbin: Går på teaterhögskolan i Luleå. Minns att jag sökte dit samma dag som honom. Minns att jag skrattade inombords och tänkte "Hur fan kan man se ut sådär" (Ett gott tecken på vilken omogen individ jag var vid det här laget). Såhär efteråt kan man ju skratta åt det. Elisabeth har tydligen haft honom så jag ska nog fråga henne lite om honom i höst.

Josef Säterhagen: Gick på teaterhögskolan i Luleå, medverkade i en av världens bästa tv-serier och arbetar idag som skådespelare.

Amanda Ooms: Filmstjärna lite överallt

Finns fler men orkar inte skriva just nu. Om ni vet några så får ni gärna tipsa mig.

Emilia sa så klokt att jag hela tiden trackar ner på mig själv och att jag istället ska titta mig själv i spegeln och tänka "Fan va snygg jag e" så kommer det succésivt att bankas in i huvudet på mig och ge mig bättre självförtroende. Vi får vell se hur det går med det. Jag har så svårt för att ljuga.

Jag måste skaffa mer blåa tröjor och skjortor. Det passar bättre till mitt blonda hår har jag märkt. Eller???

Fan jag skriver ju bara en massa strunt. Just nu vill jag se en schysst dokumentär om Acopalypse Now som inte går att få tag på verkar det som. Imorgon så ska jag städa och göra fint tills Emilia kommer.

Pussar och kramar
//Jo